idag var jag jättetrött när Vincent vaknade. Han låg och knorrade vid 6 men var inte hungrig förren vid 7. Då fick han ny blöja och mat sen somnade han om gott!
Vid nio vaknade jag igen av att han låg och pratade... Sötaste älskling♥!
Han har börjat göra det allt oftare, ligga och prata och flina för sig själv =)

Dock verkar han ofta rastlös, vill helst sitta i knät och prata med mamma eller pappa. hur mysigt som helst men inte hela dagarna... hihi...
Ja nog är jag stolt alltid, för varje framsteg han gör blir man så glad.
Tänkte innan Vincent föddes att jag minnsan inte ska skryta om allt min bebis gör.. men det är svårt. Mitt liv kretsar ju just nu bara runt honom och ibland kommer jag på mig själv med att inte kunna prata om annat än bebislivet och hur mycket Vincent växer eller sover.

Innan man får barn själv är det nog svårt att förstå den villkorslösa kärlek man känner. Även om han skriker hysteriskt (som igår kväll) älskar man honom så otroligt mycket. Stundtals vill man bara lämna bort honom en timma eller två, men samtidigt vill jag inte vara utan honom.
Jag trodde att jag visste ungefär hur det skulle vara, ansåg jag hade massor av erfarenhet (min älskade syskonbarn). Men inte av att vara mamma! Det är något unikt, annorlunda, jädrigt svårt och så underbart att det är svårt att beskriva!!
Ibland kan jag fortfarande överväldigas av känslorna inför detta uppdrag vi åtagit oss.
Men en sak är säker Livet blir aldrig mera sig likt!! och det känns faktiskt bra!

(just nu ligger V och sover, kanske därför jag tycker han är världens mest underbara ;) )

Vincent ca 1½ timma gammmal