Ibland funderar jag på hur man ska få samhället att någonsin bli jämställt. När jag läser Lady Dahmer blir jag inspirerad och hoppas att jag också kan vara sådär frispråkig och medveten.

Något jag ofta reagerar på är andra vuxnas förväntningar på barn. Senast var vid en diskussion med R´s mamma. Hon förstod inte min åsikt om blått och rosa. Är man pojke ska man ha blått och desamma gäller flickor.
Jag anser tvärtom att man ska välja de färger man trivs med. Jag älskar turkost. Vincent har en hel garderob med turkosa plagg, samma kläder kommer vårt nästa barn ha oavsett kön!

Att Vincent passar i både rött och rosa är anldedningen till att han har det på sig, inte att jag vill vara tvärtemot.
Jag får allergiska utslag av pojk och flickavdelningarna med hello kitty och spiderman, blått och rosa. Det värsta är att ju större de blir desto tydligare blir gränserna.

Men ibland stöter man på ett guldkor...