Denna berättelse har legat på datorn och mognat ett bra tag.
Kände att det var på tiden att dela med mig av denna fantastiska upplevelse. Tog mig bara 5½ månad att få skriva den färdig ;-)

Here we go...

Vaknade på natten till lördagen den 28 november och skulle gå på toa plötsligt kändes det som att jag kissade ner mig. Förvånat antog jag att det var vattnet som gått. Väl inne på toaletten tyckte jag att det var för lite för att vara vattenavgång men hade ju hört om att det kunde sippra vatten (det var inte vattnet utan antagligen slemproppen som lossnade). Försökte gå och lägga mig igen men var för pigg för att sova. Satte mig en stund vid datorn och kände av lite lätt värk i ryggslutet. När jag vid 3-tiden bestämde mig för att jag var trött och skulle gå och lägga mig kom en värk/sammandragning. Och efter ca 20 minuter ytterligare en.

 

Äntligen tänkte jag, kanske har sådan tur att vi får en bebis i helgen trots allt! Gick in och la mig för att sova en stund, vaknade till vid 5 av att sammandragningarna gjorde mer ont än vanligt. Vid 6-tiden på morgonen väckte jag Robin och sa att det börjar kännas som värkar, kanske får vi en bebis redan idag.

 

Allteftersom tiden gick kändes värkarna mer och mer. Att sova var det inte tal om, varje gång jag slumrade till mellan värkarna väcktes jag av obehaglig smärta som var utom kontroll. Var jag vaken kunde jag i alla fall hantera smärtan som sköljde över mig som en våg. Försökte få i mig lite att äta, men mådde bara illa.

Vid 8-tiden började värkarna bli mer och mer regelbundna. Gjorde ont att sitta still, hängde antingen över armstödet på soffan, soffbordet eller köksbänken. Tvingade Robin massera svanken för att lindra smärtan. Även vetekudden prövades och värmen hjälpte en stund.

 

Runt 9 gick vi in på värktimer.se och klockade värkarna. Då kom de med ca 4-5 minuters mellanrum och höll i sig i ca 1 minut. För varje värk andades jag djupt och på så vis kände jag att jag fortfarande kunde kontrollera min kropp och smärtan. Mellan värkarna mådde jag stundtals så illa att jag kräktes.

När klockan var elva halv tolv någongång ringde jag förlossningen och berättade läget. Jag hade då prövat att duscha varmt, bada, ta Alvedon samt vila. Då var vi hjärtligt välkomna när vi kände för det. Plötsligt kändes allt väldigt verkligt, det som vi väntat på så länge var äntligen på väg att hända. Snart skulle vi få träffa lilla Liten som legat och jäst i min mage så länge.

 

Vid ett gjorde värkarna ont och kom tätt (ca 3-5 min emellan) vi bestämde då att vi nog borde börja packa ihop oss för att åka mot NÄL. Robin gick för att hämta bilen och jag packade ner det sista i väskan. När vi var färdiga så skyndade vi oss ner till bilen för att hinna mellan värkarna. Precis när jag kommer ut ur hissen kommer en värk och jag blir tvungen att ta tag i brevlådorna nere i trappuppgången.

 

Vid 14 var vi på förlossningen och fick ligga med CTG fram till 14.45 ca då kvällspersonalenbörjade. Barnmorskan kom in och pratade med oss om vad jag ville ha för smärtlindring och liknande under förlossningen. Jag hade skrivit att jag kunde tänka mig bad och akupunktur. Som tur var fick vi det enda förlossningsrummet med badkar i.

 

Vid 15 gick jag ner i badkaret och därefter satte de även akupunkturnålar i huvudet och i svanken. Vid 16 började värkarna komma allt oftare och gjorde ondare, bad då om någon mer smärtlindring. Fick då lustgas samtidigt som jag satt i badkaret. Detta var underbart, även om det tog ett par värkar innan jag lärde mig att använda den rätt.

 

Vid halv5 tiden kändes värkarna väldigt mycket och jag kände av ett tryck neråt.

 

Vid 5 så fick jag komma upp ur badkaret. Fick på mig sexiga nättrosor och en sjukhusrock. Barnmorskan undersökte mig igen och jag var då fullt öppen. Frågade om mer bedövning, vad jag skulle kunna få och vad det innebar. Ryggmärgsbedövning var helt uteslutet eftersom det kunde påverka värkarna negativt. Ökade på lustgasen och andades.

 

Stod vid ett gåbord och efter ett tag gick vattnet. Kände hur något sipprade längs benen men BM såg inget. Då säger Robin att det är en stor pöl en bit bort. Tydligen hade jag förflyttat mig med en låst gåbord utan att veta om det själv.

Från klockan 18.10 har jag krystvärkar. Minns hur jag hände mot gåbordet och skrek i lustgasen att nu jäklar är det verkligen krystvärkar, den kommer NU!

Från och med detta är det lite luddigt i mitt minne. Andades  lustgas för allt vad jag var värd. Lustgasen var min bäste vän. Stundtals drog jag i ett draglakan för att få kraft men till slut fick jag värkstimulerande dropp. Vid sista värken säger barnmorskan att jag ska hålla emot. Hur gör man det?? Plopp…Efter ca 1½ timmas aktivt krystande, kl 19.47 kom våran älskade son till världen. All smärta var som bortblåst.

Dock tillstötte det komplikationer efteråt då moderkakan först inte lossnade sen gick den sönder och sen blödde jag kraftigt. Så förlossningssalen blev plötsligt full med folk som kollade här och där. En hängde på min mage och masserade den. Tog ca 2-2½ timma innan jag fick slappna av och mysa ordentligt med min goa son.

 

För att sammanfatta min förlossning kan man säga att jag ser väldigt positivt på allt jag var med om. Gick lagom fort och klarade av att hantera smärtan. Dock hade jag ju ont efteråt iom komplikationerna. MEN det var värt ALLT! Räcker med att gå in i sovrummet och titta på den ♥underbara ungen♥ som ligger och snosar sött därinne för att glömma allt vad smärta heter!!

 

Nästa gång, ja för det blir en gång till, hoppas jag dock på att få snosa och amma bebis lite tidigare.♥