måste få skriva av mig lite just nu känner jag.
var inne  på en så himla fin blogg, en sån som tårarna trillar bara genom att se.
en tjej, lika gammal som mig, kämpade mot caner i drygt ett år för att till sist bli besegrad
hennes mamma och pojkvän bloggar om deras syn på det.
känns förjävligt att livet kan vara så orättvist, livet hade knappt börjat innan det plötsligt tar slut.
http://jagefrisk.blogg.se/index.html kika in på sidan och låt er beröras.

en anna sak jag har funderat på är varför vissa är så himla elaka och nedtryckande bara för att de vet att om man gör så så kommer u att känna dig aningen bättre, om än bara för en stund.
varför ska man utföra psykisk och fysisk misshandel.
har upplevt det på nära håll, aldelles för nära. hur gör man när man märker detta betendet i sin närhet och vill hjälpa men man kan inte???
ska man vänta tils det går riktigt illa eller hur gör man??

nu ska jag laga mat och skruva IKEA
Peace Out